Karriär i korthet.

Min s k karriär inom gärdsgårdsfotbollen kan beskrivas med orden, glädje,lathet och inkast!
Jag vet inte exakt vilket år jag började med den organiserade fotbollen, men det var inte sjumanna när jag började. Det var pojklag 3 som det hette och vi spelade elvamannafotboll direkt. Jag minns att planen var gigantisk och mötte vi ett riktigt bra lag så kunde vi spela en hel match på egen planhalva.
Minns också att när det var dags bortamatch så var det alltid svårt med bilar. En av ledarna körde en bil sedan var det alltid Allan Hellborg som körde minst åtta av oss i sin stora taxibil! Allan som inte hade några barn som spelade ställde alltid upp som chaufför! Oftast klev han in i omklädningsrummet och talade om hur vi skulle spela också.
Åren i pojkfotbollen var minnesvärda trots att vi i stort sett varje år mötte samma föreningar och att det oftast var Lessebo vi tampades om seriesegern med. Stora stjärnor i laget var Christer klevtun och Lasse Rydberg, två enormt snabba spelare i vår anfallslinje. Jag vet inte hur många gånger dessa två herrar blev fria från mittlinjen efter mina långa inkast! Vi hade en bra variant som ställde deras libero minst två gånger per match.
Spel i Johansfors A-lag blev det som femtonåring 1977 i division 4. Johansforseran hade sin topp 1980 med spel i division 3 och där jag fick spela ett tiotal matcher under den legendariske lagledaren Håkan Persson. Håkans styrka var att han kunde allting om motståndaren, vilket gjorde att vi oftast var väl förberedda vid matchstart.
Sedan spelade jag i JIF fram till 1988, då jag bestämde mig för att spela i Skruvs IF i division 6. Det blev bara ett år , men nyttigt och bra för självförtroendet. JIF igen 89 innan jag 1990 gick till Emmaboda IS och påbörjade mina två roligaste och bästa år som fotbollsspelare. Vi vann fyran 90 och 91 fick jag spela division 3 fotboll igen, tio år efter JIF-eran.
Jag minns att vi i en träningsmatch inför säsongen -91 mötte Kalmar FF, vi förlorade förvisso men att tidningarna skrev om en debutant i KFF dressen, nämligen Svante Samuelsson. Sedan blev det JIF igen och där spelade jag fram till 1998, då jag fick sluta pga ryggproblem. Enligt Bo Haller, den bästa tränaren jag haft så kunde jag blivit något om jag inte varit så jäkla lat! Kan väl inte neka till att träna inte varit min grej.